I detta kapitel presenteras kommunens olika ställningstaganden. Dessa ställningstaganden ska ses som särskilt viktiga insatser och långsiktiga viljeriktningar för utvecklingen av mark, vatten och den byggda miljön.

De prioriterade utvecklingsinriktningarna ligger till grund för flertalet av de ställningstaganden som presenteras nedan. Ställningstagandena är byggstenarna i realiseringen av översiktsplanens målbild.

Kramfors kommun har en utspridd bebyggelse som till stora delar fortfarande följer församlingsindelningen och tidigare kommuntillhörande. Därmed kan servicefunktioner erbjudas på flera platsen än i en dominerande centralort. Genom att knyta an till kommunens historia och identitet, sammankopplat med attraktiva boendemiljöer kan målbilden förverkligas (). Likaså behöver alla – centralort, tätorter, närorter, landsbygd och skärgård – samverka för att tillgängliggöra grundläggande samhällsservice. Centralorten erbjuder flest servicefunktioner med ett stort upptagningsområde, tätorterna kan tillhandahålla många funktioner men inte fullt ut som centralorten medan närorterna kan bidra med viss service. En långsiktig hållbar bebyggelseutveckling kan åstadkommas genom att samhällsplaneringen utgår från den befintliga bebyggelsestrukturen, där boendemiljöer tillvaratas och varsamt utvecklas.

Centrala Kramfors har den långsiktiga intentionen att växa och stärkas som en enhetlig helhet, där gångavstånd mellan viktiga målpunkter och samhällsservice prioriteras. En mångfunktionell bebyggelse ska eftersträvas med ett stärkt lokalt centrum, där bostäder tillsammans med en blandning av service, kontor och småskalig handel etableras för att befolka platserna under flera timmar på dygnet. Centralorten ska erbjuda attraktiva offentliga platser med olika funktioner för flera målgrupper.

Bollstabruk, Docksta, Nordingråvallen, Nyland och Ullånger är kommundelscentrum och varierande former av service som möjliggör till en attraktiv och levande kommun. För att främja ett hållbart lokalt samhälle är det viktigt att utvecklingen för tätorterna utgår från respektive orts unika förutsättningar, behov och styrkor. Främst ska utveckling ske utifrån den befintliga bebyggelsen och strukturen.

Barsta, Bjärtrå/Strinne, Bönhamn, Frånö, Herrskog, Klockestrand, Lugnvik, Lunde, Lövvik, Mjällom, Nora/Torrom, Norrfällsviken, Prästmon, Sandslån och Väja är närorter och fungerar som den förlängda armen mellan tätorterna och landsbygden. Närorterna utgör en viktig funktion för att kunna skapa ett tillgängligt nät av service över stora delar av kommunen. Utvecklingen av närorterna kretsar kring särskilda lokala värden, exempelvis kan ortens läge tillsammans med besöksnäring och närheten till naturen skapa en lokal identitet. För att bebyggelsen i kustlandskapet ska kunna fortsätta utvecklas för både bofasta och besökare behöver särskilda värden samspela med exploateringsintresset. Framtida utveckling kan medföra en utökad samhällsservice och infrastruktur, men i första hand bör utvecklingen ske där befintlig samhällsstruktur kan nyttjas.

Stora delar av kommunens yta består av landsbygd i form av jord- och skogsbrukslandskap. Jordbruket längs med Ångermanälven och kusten har en lång kontinuitet, där fäbovallar placerade inne i skogen är typiska element för det äldre jordbrukslandskapet. Det kuperade landskapet erbjöd goda odlingsmarker i dalgångarna och stora skogsmarker. Det som utmärker trakterna i Ådalen och Höga Kusten är att det finns många gårdar och landskapsutsnitt bevarade, där det går att se och förstå det äldre jordbrukslandskapet. Likaså har skogen som naturresurs lett till sågverksindustrins utveckling under 1800- och 1900-talet. Landsbygden är en viktig komponent för kommunens areella näring med dess olika ekosystemtjänster och för framtidens livsmedelsförsörjning, vilket kan bli ännu viktigare till följd av omvärldsläget och ett förändrat klimat. Landsbygden erbjuder också flera platser för naturnära boende, rekreation, friluftsliv och besöksnäring. Generellt ska inte jordbruksmark exploateras utan ska bevaras och hållas öppen. Men i särskilda fall kan avsteg göras från ställningstagandet om marken behövs för att tillgodose västenliga samhällsintressen och de inte kan tillgodoses på annan mark. Läs mer under Jordbrukslandskap

Kommunens skärgård är hjärtat av Höga Kusten och Ådalen, som utgörs av flera natur- kultur- och friluftsvärden. Skärgården omfattar kustlandskapet upp till Hammarsbron. Kustlandskapet har en storslagen kontur med höjder uppemot 300 meter. Tydliga landmärken är de höga kalspolade bergen och öarna som stupar brant ner i vattnet. Skärgården med dess vatten och örar har flera olika värden som ska bevaras och beaktas i efterföljande utveckling för både människans, djuren och växternas välbefinnande. Läs mer under Vatten - Skärgård.

Kramfors kommun har en utspridd bebyggelse där servicefunktioner kan erbjudas på flera ställen inom kommunen. Framtida bostäder ska främst etableras i anslutning till redan befintlig bebyggelse för att möjliggöra en förtätning. En sådan lokalisering minimerar transportbehovet eftersom närhet till service, skola och förskola, arbetsplatser samt tåg- eller busshållplatser kan skapas eller finns att nå inom rimligt avstånd. Dessa lokaliseringar skapar även bättre förutsättningar för att säkerställa en god teknisk försörjning. Därtill skyddas landskapsbilden om färre solitära bostadshus tillkommer i oexploaterade områden. Likaledes finns det en efterfrågan på bostadsmarknaden i kommunen som dagens bostadsutbud inte svarar mot. Bostadsbeståndet behöver därför kompletteras och förnyas genom upprustning av det befintliga och/eller ett ökat bostadsbyggande, för att öka flyttkedjans effektivitet med rotation av bostäder över generationsgränserna. Detta avser i synnerhet flerbostadshus och tillgänglighetsanpassade bostäder för äldre med rimliga hyror, men även småhus. Framförallt behöver de tillgänglighetsanpassade bostäderna lokaliseras centralt med närhet till service, samlingspunkter och fritidsaktiviteter. Likaledes bör dessa bostäder, i största möjliga mån, erbjudas inom äldres befintliga ortsmiljö. De oftast större bostäder som de äldre flyttar från, blir attraktiva boenden för yngre och barnfamiljer, vilket kan bidra positivt för inflyttningen. Den inflyttningen kan i sin tur bidra till att hålla kommunens orter och landsbygd levande. Underlaget för samhällsservicen blir större, efterfrågan på affärer och verksamheter kan öka och den lokala näringen stärks. Kommunen behöver därmed skapa så goda förutsättningar för bostadsbyggande som möjligt. Detta förutsätter en god planeringsberedskap med bland annat nutids- och framtidsaktuella detaljplaner. Många av kommunens äldre, gällande, detaljplaner är inaktuella till följd av ändrad lagstiftning, förändrade behov eller nya förutsättningar. Detta kan exempel medföra onödiga förseningar vid bygglovsprövning eller utebliven exploatering på grund av äldre regleringar för detaljplanen. Därmed behöver äldre detaljplaner som bedöms vara inaktuella ändras eller upphävas så att de stämmer med rådande förhållanden och framtida behov.

I Kramfors kommun finns ett stort outnyttjat bostadsbestånd med många hus som står tomma och riskerar att förfalla på grund av bristande nyttjande och underhåll. Genom att ta tillvara på dessa bostäder kan värdefulla miljöer bevaras och resurser användas mer effektivt. Många av husen, tillsammans med sina omkringliggande boendemiljöer, har stor potential att locka fler att flytta till kommunen, vilket bidrar till att hålla orterna och landsbygden levande. Samtidigt behöver tillgängligheten i kommunens befintliga flerbostadshus förbättras för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Detta är avgörande för att möta behoven hos en åldrande befolkning och minska behovet av platser på särskilt boende. Tillgänglighetsanpassningen behöver omfatta hissar, trapphusentréer, gemensamma utrymmen och lägenhetsinteriörer, vilket inte bara gynnar äldre utan även andra grupper som tillfälligt eller permanent har nedsatt rörlighet. Utöver detta finns ett behov av standardhöjningar i flerbostadshusen för att möta dagens och framtida behov. Åtgärderna bör omfatta hela beståndet av flerbostadshus och bör planeras med hänsyn till kommunens förutsättningar. På så sätt kan Kramfors erbjuda ett bostadsutbud som är hållbart, tillgängligt och ändamålsenligt för nuvarande och framtida invånare.

Topografin i Höga Kusten och Ådalen är kuperad, och den värdefulla naturmiljön bidrar starkt till platsens karaktär och upplevelsekvalitet. Vid planering av nya tomter och bebyggelse ska utformningen anpassas till landskapets naturliga förutsättningar. I stället för att schakta eller jämna ut större ytor bör ambitionen vara att bevara den ursprungliga terrängen och ta hänsyn till befintliga höjdskillnader i detaljplaner och nybyggnation. Historiskt har bebyggelsen i kommunen formats utifrån landskapet och de näringar som präglat bygden. I villakvarter ligger husen parallellt mot gatan, medan jordbrukslandskapet präglas av spridda grupper. Centrummiljöer och huvudgator har tät bebyggelse med enhetliga avstånd från gatulinjen, vilket skapar en sammanhållen karaktär. Nya byggnader ska anpassas till dessa strukturer för att stärka helhetsintrycket. Byggnaders skala och proportioner påverkar hur platser upplevs. För att skapa en sammanhängande stads- och landskapsbild ska ny arkitektur anpassas till omgivande bebyggelse vad gäller höjd och volym. Undantag kan medges i områden där förtätning är strategiskt motiverad eller där verksamheter kräver större byggnadshöjd. I sådana fall ska hänsyn tas till skuggbildning och omgivningens påverkan för att säkerställa en god helhetsverkan. Byggnadstraditionen varierar inom kommunen, med olika färgval och material beroende på platsens karaktär och uppbyggnadsår. I jordbrukslandskapet är fasader ofta ljusa eller faluröda, medan villaområden i orterna har träpanel i varierade färger. I naturnära lägen, som fritidshus vid havet, är det särskilt viktigt att byggnader harmoniserar med landskapet, exempelvis genom att undvika blanka/reflekterande takmaterial och istället använda dämpade färger och naturliga material. Färg och material ska alltid anpassas till omgivningen för att stärka platsens identitet och skapa en god helhetsverkan.

Torg, parker och lekplatser i Kramfors kommun ska utformas som attraktiva, funktionella, trygga och tillgängliga mötesplatser som stärker stadslivet och främjar sociala aktiviteter. Torgen ska stödja och komplettera de verksamheter som omger dem, med utrymme för uteserveringar, torghandel och evenemang. Markbeläggning ska väljas med omsorg för både funktion och estetik. De allmänna platserna ska vara fria från biltrafik med en tydlig inramning som skapar en god rumsupplevelse. Grönska i form av årstidsväxlande träd- och buskplanteringar samt blomsterarrangemang ska bidra till liv och variation. Lekplatser och parker ska placeras så att de är lätt nåbara via gång- och cykelvägar. Alla torg, parker och lekplatser ska vara tillgängliga enligt principen universell utformning, vilket innebär att miljöerna ska kunna användas av alla, inklusive personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Målet är att skapa långsiktigt hållbara, trygga och trivsamma miljöer som stärker Kramfors kommuns identitet och livskvalitet.

Jordbrukslandskapet omfattar huvudsakligen kommunens odlingsbara dalgångar i det kuperade landskapet, där brukstraditionen är lång och områdena innefattar höga landskaps- och kulturvärden. Bebyggelsen är placerad i anslutning till jordbruksmarken. Fler personer anser att landsbygden kan erbjuda en attraktiv boende- och arbetsmiljö – en plats där man kan leva ett gott och meningsfullt liv. Den ökade attraktiviteten att bygga i dessa områden kan därmed innebära att jordbruksmark tas i anspråk. När jordbruksmark en gång tas i anspråk är det svårt att återställa den. Det är viktigt att framtida utveckling sker med balans: att bevara en levande landsbygd med brukad mark samtidigt som jordbruksmarkens värden skyddas. Vilken är en stor utmaning i kuperad terräng där befintlig bebyggelse ligger ”inklämd” mellan åkermark och de branta bergssluttningarna. Det övergripande förhållningsättet ska vara att ny bebyggelse placeras och utformas med hänsyns till landskapsbilden, platsens natur- och kulturvärden samt i anslutning till befintliga bebyggelsegrupper för att bibehålla den befintliga bebyggelsens karaktär. Likaledes ska biotopsskyddade områden som småvatten och stenmurar, åkerholmar och alléer i jordbruksmark särskilt värnas i och med deras betydelse för den biologiska mångfalden. Jordbruksmark är av nationellt intresse enligt 3 kap. 4 § MB och har en central roll i framtidens livsmedelsförsörjning. Speciellt vid frågor kopplade till ett förändrat klimat och klimatförändringar. Därmed vill Kramfors kommun att jordbruksmarken ska bevaras och hålls öppen. I särskilda fall kan avsteg göras från detta ställningstagande. Jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och om behovet inte kan tillgodoses på annan mark. Följande typer av exploateringar är av väsentligt samhällsintresse i Kramfors kommun, och bedöms inte kunna tillgodoses på annan mark.

I kommunen finns en utspridd bebyggelse med många orter. Kramfors kommun vill främja kompletteringar av bebyggelse i kommunens ortsområden genom förtätning. Detta bedöms vara av väsentligt samhällsintresse eftersom det kan bidra till lokal utveckling genom att stärka serviceutbud och befolkningsunderlag på många platser, samtidigt som det bidrar till en god bebyggelsestruktur med korta avstånd mellan olika funktioner. Inom flera ortsområden finns jordbruksmark som inte brukas aktivt. Samma jordbruksmark är vanligtvis liten till storleken, avskild från större sammanhängande områden med jordbruksmark och omges av bebyggelse i form av exempelvis villaområden eller vägar, som försvårar ett rationellt jordbruk. Generellt har den jordbruksmarken ett lägre brukningsvärde i förhållande till annan jordbruksmark. Jordbruksmarken ska således kunna ianspråktas för bebyggelse om alternativa förtätningsmöjligheter inte bedöms finnas eller riskerar att medföra negativa konsekvenser utifrån de tre hållbarhetsaspekterna. En värdering av jordbruksmarken görs vid en eventuell exploatering.

Kramfors kommun vill främja lokal utveckling på landsbygden och använder därför LIS som ett verktyg för detta. Kommunen har därmed pekat ut särskilda LIS-områden vid flera av kommunens sjöar, där dispens från strandskyddet kan ges för att möjliggöra byggnation. I många fall omges dessa sjöar av både skogs- och jordbruksmark. Kommunen har bedömt att de utpekade LIS-områdena, i det tematiska tillägget Landsbygdsutveckling i strandnära läge (2019), är de mest lämpliga platserna för sådan utveckling, eftersom de sammantaget uppfyller flera viktiga kriterier. Dessa kriterier bedöms i vissa fall kunna väga tyngre än den begränsade förlusten av jordbruksmark. Dispens från strandskydd inom jordbruksmark ska dock inte ges om marken är i aktivt bruk eller bedöms kunna behövas för framtida jordbruksverksamhet. Vid planerad exploatering görs alltid en individuell prövning och värdering av jordbruksmarkens betydelse.

Detta avser exempelvis gång- och cykelvägar, busshållplatser och tågstationer. Anläggningar som syftar till att höja trafiksäkerheten eller skapa förutsättningar för hållbara resor. Detta bedöms vara i linje med flera nationella, regionala och kommunala målsättningar. Sådana typer av exploateringar bedöms därför vara av väsentligt samhällsintresse. Byggandet av dessa anläggningar behöver ske i direkt anslutning till befintliga vägar och järnvägar, som i många fall omges av jordbruksmark. Det gör att alternativa lokaliseringar inte är valbara. Utöver ovan nämnda undantag anser kommunen att markägare, under vissa förutsättningar, bör kunna medges att få bygga på sin jordbruksmark. Detta för att värna en levande landsbygd. Sådana avsteg från ställningstagandet avser prövning av enstaka byggnader i anslutning till befintlig bebyggelse och befintliga verksamheter. Det kräver dock att ianspråktagandet har en begränsad omfattning och att alternativa lokaliseringar saknas samt att det sker på mark som ej brukas och som kan anses ha ringa betydelse för ett framtida jordbruk. En värdering av jordbruksmark görs vid en eventuell exploatering.

Skogsbrukslandskapet omfattar stora delar av kommunens yta, cirka 89 procent, och är en del av kommunens identitet. Skogsbruket har historiskt sett haft stor betydelse för utvecklingen av både industrin och lokalsamhället, och är fortfarande en grundläggande del av den areella näringen - med storskaliga skogsbruk. Inom skogsbrukslandskapet finns bebyggelse både i from av bostäder och verksamheter samt flertalet täkter. Områdena, likt jordbrukslandskapet, innefattar höga natur- och kulturvärden. Skogsbruksmark är också av nationellt intresse enligt 3 kap. 4 § MB. Skogen bidrar likväl till produktion trävaror som ekosystemtjänster, dessa tjänster har stor betydelse för människans välfärd och för djur- och växtlivet. För att skogen långsiktigt ska kunna leverera viktiga ekosystemtjänster krävs det ett hållbart skogsbruk där dessa tjänster lyft fram, tas tillvara och värnas. Likaväl är skogens förmåga att binda och lagra kol genom fotosyntesen samt fördröja vatten viktiga egenskaper. Så länge tillväxten av skog är större än avverkningen är skogen en kolsänka. Kalhygge kan även förvärra situationen vid skyfall och översvämningar, läs mer under rubriken Miljö och risker – skyfall. Kommunens planeringsarbete ska främja ett hållbart och långsiktigt skogsbruk, där skogens flera värden ska samverka för att skapa en synergi mellan produktion, människa och natur. Den vardagsnära skogen med dess stigar och leder är betydelsefulla strövområden för både invånare och besökare. Vid utveckling av bebyggelse ska dessa strövområden tas hänsyn till. Likaså ska bebyggelseutveckling hänvisas till befintliga bebyggelsestrukturer för att undvika solitär bebyggelse med långa avstånd till service. Delar av skogsbrukslandskapet nyttjas även både historiskt och idag av samerna för att bedriva rennäring. Rennäringen bedrivs över vidsträckta områden och anpassas efter renens behov, naturens förutsättningar och årstidernas växlingar. För mark där rennäring får bedrivas ska hänsyn tas genom att anpassa hyggens läge och storlek, skogsvägars dragning samt minska markpåverkan på marker med lavinslag. Delar av rennäringens markanspråk omfattas även av riksintresse, läs mer under rubriken Övriga riksintresseområden – Rennäring.Iärenden som berör skogsområden med rennäringsintresse och/eller andra betydande områden för samerna ska kommunen konsultation med berörda samebyar och/eller Sametinget drivas. Bedömningen ska utgå från ett samiskt perspektiv och inkludera kumulativa effekter kring olika åtgärder. Konsultationen ska ske i tidigt skede och kan samordnas med samråd enligt PBL. Om samisk företrädare efterfrågar konsultation ska det alltid genomföras.

Lokalisering av förskolor och skolor kräver att flera aspekter vägs in. För förskolor är närhetsprincipen viktig, då de innebär att skapa närhet mellan förskola och bostad. Mindre enheter som kan spridas geografiskt gör det lättare att välja bort bilen vid hämtning och lämning, underlättar vardagslogistiken och gör att barn lär känna andra i närområdet. Förskolans utemiljö kan dessutom fungera som en mötesplats på fritiden. I en geografisk stor kommun som Kramfors är denna princip särskilt viktig, även om befolkningsminskningen och neddragningar gör det svårt att följa fullt ut. När det gäller skolor finns liknande avvägningar, men eftersom skolor ofta har större upptagningsområden skapas också ett större transportbehov. Därför ska tillgänglighetsprincipen vara prioriterad. Nya skolor bör lokaliseras i kollektivtrafiknära lägen så att eller får god tillgänglighet även om avståndet från hemmet är längre. Utemiljön vid både skolor och förskolor är betydelsefull för ungas välmående och deras fysiska och psykiska utveckling. Det är i de unga åldrarna som grunden för den livslånga hälsan läggs, därför behöver utemiljöerna stimulera motorik, vara lekfull, uppmuntra till fysisk aktivitet och ha en god estetisk utformning. Friytan ska vara tillräckligt stor enligt Boverkets rekommendationer och utformas med hög tillgänglighet enligt principen universell utformning. Utemiljön ska skydda mot buller, luftföroreningar och UV-strålning, vilket kan regleras genom exempelvis träd och buskar som ger goda skuggförhållanden.

Kramfors kommun har liksom många andra kommuner i landet en åldrande befolkning och samtidigt en växande grupp brukare inom LSS och socialpsykiatri som får förändrade behov när de blir äldre. Detta innebär att både omsorgen och bostadsförsörjningen behöver planeras långsiktigt för att möta framtidens behov. Både äldre personer och personer med funktionsnedsättning efterfrågar tillgängliga och trygga boendelösningar och många vill dessutom bo kvar i sitt närområde när de byter bostad. Kommunen behöver därför tillföra fler tillgängliga bostäder i olika upplåtelseformer, såsom senior- och trygghetsboenden samt anpassade grupp- och servicebostäder. Samverkan med kommunens bostadsbolag är viktigt för att möjliggöra framtida tillgängliga boendelösningar som stödjer ett självständigt liv och frigör bostäder för andra målgrupper. Särskilt boende med dygnet-runt vård finns i Kramfors, Nyland och Ullånger, vid nyetablering av äldreboenden eller hemtjänstlokaler bär närhetsprincipen tillämpas för god tillgänglighet. En möjlig utveckling är att utöka äldreboendet i Ullånger för att få fler och mer kostnadseffektiva platser. Inom LSS förväntas antalet gruppbostäder att minska fram till 2038 eftersom många brukare blir äldre och inflödet av nya är begränsat. Detta innebär att vissa verksamheter kan komma att avvecklas eller flyttas. Samtidigt förändras behovet i takt med att brukarna åldras och fler eftersträvar mer självständighet. Boendesteget går oftast från gruppbostad till serviceboende och därefter eget boende med stöd. Flexibla boendelösningar behövs därför på flera platser. Kommunens stora geografiska yta och utspridda bebyggelse medför långa avstånd för både hemtjänst och LSS-verksamheter. Flera strategiskt placerade lokaler skulle kunna minska transporten, frigöra mer tid till omsorg och samtidigt sänka utsläppen. Under sommaren ökar dessutom trycket på hemtjänsten när fler äldre vistas i sina fritidsbostäder, särskilt i Höga Kusten där hemtjänsten idag endast har en lokal. Samtidigt påverkas daglig verksamhet och andra LSS-insatser av planerade omlokaliseringar, främst till Nyland, vilket kan innebära längre resor för brukare och ställer krav på god tillgång till kollektivtrafik eller andra transportlösningar. Dagverksamhet är därför viktig att erbjuda på flera orter för att hålla resvägarna rimliga, även om själva resan ibland kan vara en del av aktiviteten. Kommunen vill vidare stärka sitt tillgänglighetsarbete genom ett mer aktivt Tillgänglighetsråd och förbättringar i den fysiska miljön i både orts- och naturmiljö, exempelvis genom att anpassa delar av Höga Kustenleden för rullstol och barnvagn.

Kramfors kommun kan stoltsera med flertalet besöksmål från högt till lågt, speciellt eftersom vi ligger mitt i Höga Kusten. Landskapet består av djupa dalar, höga berg och många vattenspeglar. För att fler personer ska få njuta och uppleva kommunens besöksmål behöver fler bli tillgänglighetsanpassade enligt universell utformning. Så långt som möjligt ska besöksmålen anpassas så att de kan upplevas av alla. En form av anpassning kan vara att bygga spångar och ramper för att underlätta för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga, i rullstol och med barnvagn.

En turistväg innebär att en bilväg skyltas med bruna lokaliseringsmärken för vägvisning längs en vägsträckning som är av turistiskt intresse. Idag finns en turistväg i Höga Kusten – Resele turistväg mellan Sollefteå och Junsele. Kramfors kommun anser att ytterligare en turistväg bör etableras i kommunen, i Ådalen. Den nya turistvägen bör sträcka sig från Hornön, längs Ångermanälven, över Hammarsbron mellan Sandslån och Nyland, och tillbaka till Hornön via R90 och Högakustenbron. I Ådalen syns industrihistoriska spår i det fysiska landskapet och Ångermanälven med sina dalgångar är ett unikt karaktärsdrag i landskapet. Längs vägen finns flertalet besöksmål, exempelvis i form av smakupplevelser i lokala mat- och dryckeshantverk. Längs sträckan finns dessutom ett kulturreservat, en medeltidskyrka, hamnar med ombordstigning för turbåt, flertalet campingplatser samt hotell vid Hornön och i Kramfors. Kommun anser att vägsträckan är av turistiskt intresse, för att tillgängliggöra Ådalens industrihistoria. Kommunen bedömer även att en sådan väg skulle bidra till orienterbarheten för besökare i området, samt gynna det lokala näringslivet inom besöksnäringen.

Under vandringen utmed Höga Kustenleden upplevs världsarvet med en enastående variation av naturupplevelser. Det är skärgårdar, badvikar, trollskogar, klippskrevor och klapperfält som avlöser varandra. Långa sträckor av Höga Kustenleden går däremot längs bilvägar, vilket ibland är nödvändigt för att etapper ska kunna börja eller sluta på platser som är tillgängliga att tas sig till/från med buss eller bil. Att över hälften av ledens sträckning följer bilvägar är emellertid ovanligt för en vandringsled. En typisk vandringsled definieras vanligtvis som upptrampade, röjda och uppmärkta gångstigar som är avsedda för rekreation och naturupplevelse. Den nuvarande sträckningen medför negativa konsekvenser. Att vandra längs biltrafikerade vägar riskerar att inte ge den naturupplevelsen som många förväntar sig av vandring i Höga Kusten. Det innebär också att vandringen ibland sker under osäkra trafikförhållanden. På vissa sträckor leds vandrare ut på statliga vägar som saknar gång- och cykelvägar, där hastigheterna är höga och vägrenarna smala, vilket ytterligare ökar trafikrisken. Vandrare tvingas även korsa sådana vägar, där säkra passager saknas. I takt med att Höga Kustens besöksnäring växer kommer sannolikt allt fler vandrare att göra anspråk på vägbanor i världsarvsområdet, vilket kommer att öka risken för trafikolyckor. Kramfors kommun bedömer därför att det finns ett behov av åtgärder som säkerställer en långsiktigt god trafiksituation för vandrare och bilister. För att åstadkomma detta kan somliga delar av Höga Kustenleden behöva dras om så att en större del av leden anläggs i naturen i form av naturstigar. Höga Kustens topografi begränsar dock möjligheten att helt förlägga leden i naturen. Detta gör att det även krävs åtgärder på statliga vägar, exempelvis genom breddning av vägrenar, byggande av trafikseparerade gångvägar eller bygdevägar samt byggande av säkra passager. Kramfors kommun anser att olika trafiksäkerhetshöjande åtgärder är prioriterade i följande områden: • Fjärdbotten • Främmerveda • Lidebro • Lövvik • Passage över E4, Skuleberget • Utvik

En regional turismcykelled är en cykelled avsedd för rekreation och besöksnäring. En sådan led kan bestå av en blandning av lågtrafikerade vägar, separerade cykelvägar och enskilda vägar. Det krävs att leden är över 65 km lång och att ledens start- och slutpunkt kan nås med kollektivtrafik. En regional turismcykelled har en tydlig skyltning i form av röda vägmärken med ett tilldelat lednummer och lednamn, samt informationstavlor och kartor vid start- och slutpunkt. Detta skapar igenkänning, även för utländska turister eftersom flera länder har liknande system med långa numrerade turismcykelleder. En grundförutsättning för att etablera en turismcykelled är en miljö som är turistiskt attraktiv - det krävs ett vackert och omväxlande landskap där det finns övernattningsmöjligheter, matställen, aktiviteter, sevärdheter och en tillgänglig infrastruktur. Kramfors kommun bedömer att kommunen har de förutsättningar som krävs för en regional turismcykelled, och anser att en sådan ska etableras på sträckan Hornöberget - Skuleberget. Busshållplatser finns vid start- och slutpunkt, och sträckan trafikeras i huvudsak av regional kollektivtrafik med god turtäthet. Denna cykelled skulle sträcka sig genom världsarvet Höga Kusten – som är en omväxlande och unik naturmiljö, ofta betraktad som en av Sveriges vackraste platser. Leden skulle passera ett flertal hotell, campingar, B&B, vandrarhem, ställplatser och gästhamnar. En mängd företag och entreprenörer inom besöksnäringen har verksamheter efter sträckan, i form av matställen, butiker med mera. Leden skulle passera många populära sevärdheter, exempelvis Högakustenbron, berget Valkallen och Skuleberget. Då ledens slutpunkt skulle vara Naturum Höga Kusten skapas även en koppling till Höga Kustenleden och Skuleskogens nationalpark, där cykling kan övergå till vandring. Två av kommunens största besöksmål, Hornöberget och Skuleberget, skulle knytas samman av denna regionala turismcykelled. Leden skulle bli en turistisk produkt som skulle kunna marknadsföras av flera aktörer och kan skapa förutsättningar för samverkan inom besöksnäringen.