Vid detaljplanering och lovgivning är det viktigt att bebyggelse lokaliseras till lämplig mark med hänsyn till de risker som finns eller kan uppstå i den fysiska miljön. Ett förändrat klimat påverkar den bebyggda och naturliga miljön, vilket kan leda till att befintliga risker påverkas negativ. Risker behöver synliggöras, utredas och åtgärdas.

Klimatförändringana är en av vår tids största utmaningar och påverkar redan idag både samhället och ekosystem. Exakt hur klimatet förändras lokalt eller globalt går inte att förutse men befintligt kunskapsmaterial och klimatscenarier kan användas som underlag i samhällsplaneringen för att stärka motståndskraften mot klimatförändringar. I Kramfors kommun väntas klimatförändringar främst innebära ökade nederbördsmängder, flera värmeböljor och kortare snösäsonger. Ökad nederbörd ökar risken för översvämning, särskilt där dagvatteninfrastrukturen är otillräcklig, vilket kan sprida föroreningar och öka risken för ras och skred i känsliga områden. Högre temperaturer påverkar människors hälsa, under kortvariga värmeböljor berörs särskilt utsatta grupper. Medan under mer långvariga förlopp med gradvis ökade temperaturer kan risken för smittspridning via dricksvatten och/eller badvatten bli verklighet. Jord- och skogsbruket påverkas av ostadigare väder, med osäkrare skördar och sämre förutsättningar för odling och skogstillväxt. Torka och höga temperaturer kan minska tillgången på vatten och göra det svårare att odla vissa grödor, samtidigt som kraftigt regn och översvämningar kan skada grödor och infrastruktur samt öka risken för mark- och vattenföroreningar. De varmare och torrare somrarna medför även ökad risk för skogsbränder, vilket påverkar både skogsnäringen och ekosystemen. Till följd av översvämningar, ras, skred och erosion kan kulturmiljöer och befintlig bebyggelse drabbas av skador. Vattenskador kan drabba vattennära bebyggelse vid höga vattennivåer i hav och vattendrag. Byggnader kan i värsta fall vid extremt höga flöden spolas bort. Höga vattennivåer och flöden kan också orsaka ras och skred för bebyggelse liggande på skredkänslig mark. Vid kraftig nederbörd kan bebyggelse drabbas av översvämning om kapaciteten i systemen överskrids och avledningen av vatten försämras. Således kan ett blötare och varmare klimat påverka byggnadernas yttre och inre utformning negativt, exempelvis kan risken för fuktskador, mögel och nedbrytning av byggnadsmaterial öka. Det är därför avgörande att klimatanpassning blir en integrerad del av den fysiska planeringen och genomsyrar den efterföljande planeringen i from av detaljplanering och bygglov. Genom att arbeta förebyggande kan vi minska sårbarheten och stärka kommunens motståndskraft mot framtida klimatpåverkan.

Klimatanpassning handlar om att anpassa samhället och ekonomin till de klimatförändringar som redan märks av idag och de som vi inte kan förhindra i framtiden. Vi kan minska vår sårbarhet för klimatrelaterade händelser genom att vidta åtgärder samt att ta vara på de positiva effekter som ett förändrat klimat ger. Genom att förbereda samhället kan risker för skador minska, liv och egendom skyddas, samt kan en hållbar utveckling säkerställas trots klimatförändringarnas utmaningar. Konsekvenser från klimateffekter behöver hanteras på flera fronter, med olika fysiska och strukturella åtgärder. Exempelvis inom samhällsplaneringen kan det vara att analysera kommunens dagvattenhantering och identifiera lågpunkter som kan orsaka risker. Likaså bör avrinningsområden ses i sin helhet, eftersom risker uppkomna längre ner skulle kunna åtgärds högre upp i avrinningsområdet.

Skyddsrummen är viktiga eftersom de ska ge skydd åt människor vid krig. Det är fastighetsägarna som är ansvariga för att de ställs i ordning när beredskapen höjs. Myndigheten för civilt försvar har det övergripande ansvaret för att säkerställa att antalet skyddsrum i landet bibehålls på en tillräcklig nivå för att möta samhällets behov vid kris eller krig. Dessutom utövar myndigheten tillsyn över befintliga skyddsrum för att kontrollera att de uppfyller gällande säkerhetskrav och är i funktionellt skick.

Farligt gods är ett samlingsbegrepp på ämnen och föremål som kan orsaka skador på människor, miljö eller egendom, om det inte hanteras på rätt sätt under en transport. Det handlar om föremål som transporteras på vägar, järnvägar samt till sjöss och i luften. I Kramfors kommun är det i dagsläget Ådalsbanan, E4, R90 och väg 332, 333, 334, 825, 833, 848 som får trafikeras med farligt gods. För väg och järnväg finns det ett byggnadsfritt avstånd, vilket betyder att inom det området får inga nya byggnader eller andra anläggningar uppföras utan länsstyrelsens tillstånd eller bygglov från kommunen. Längs E4 och R90 är det byggnadsfria avståndet 25 meter.

Buller är oönskat ljud, vilket är ett stort folkhälsoproblem. När människan utsätts för buller är den vanligaste reaktionen en känsla av obehag. Därutöver anses buller också orsaka bland annat stressreaktioner, trötthet, irritation, blodtrycksförändringar och sömnstörningar. Riktlinjer från centrala myndigheter gällande buller och vibrationer ska efterföljas. Hänsyn till buller ska tas redan i planeringsskedet för att säkerställa en god boende- och livsmiljö samt förebygga framtida störningar.

Radon är en naturligt förekommande radioaktiv gas som finns i mark och grundvatten. Beroende på markens genomsläpplighet och husgrundens täthet, kan radon tränga in i byggnader och skapa en ohälsosam inomhusmiljö. Radon kan komma in från marken, hushållsvattnet eller genom vissa byggmaterial. Eftersom förhöjda halter av radon inomhus innebär en hälsorisk finns det fastställda gränsvärden som ska följas för nybyggda bostäder. Vid planering av ny bebyggelse ska risken för radon beaktas, särskilt i områden med kända markförhållanden som kan leda till förhöjda halter. Genom att välja rätt byggteknik och genomföra radonmätningar vid behov kan en god inomhusmiljö säkerställas.

Förorenade områden är mindre eller större mark- eller vattenområden, anläggningar och byggnader som innehåller miljö- och hälsofarliga ämnen. Förorenade områden utgör en risk för både människors hälsa och miljön, genom spridning av skadliga ämnen i luft, mark och vatten. Det kan påverka ekosystem och den biologiska mångfalden negativt. Vid planering av mark som misstänks vara förorenad ska en utredning och riskbedömning göras. Om risker identifieras behöver området saneras eller efterbehandlas utifrån hur marken ska användas. Kramfors kommun har många förorenade områden till följd av kommunens industrihistoria, och vill att flera förorenade områden saneras. Det bedöms både kunna skapa stor miljönytta och attraktiva miljöer som kan utvecklas. Även i Ångermanälven finns fiberbankar och förorenade sediment som utgör miljörisker och behöver beaktas i fortsatt planering och framtida åtgärdsarbete. Enligt Miljöbalken är det den som orsakat en förorening som ansvarar för att bekosta saneringen av det förorenade området. I de fall det inte finns någon att rikta kraven om sanering mot kan bidrag sökas hos Naturvårdsverket för att undersöka eller genomföra en sanering. För att få ett sådant bidrag måste det finnas en huvudman, det vill säga en juridisk person som ansvarar för att genomföra saneringen. Vanligtvis är det kommunen som tar på sig denna roll när en ansvarig saknas. I sådana fall ska Kramfors kommun agera huvudman för att möjliggöra sanering av fler förorenade områden. Kramfors kommun ska i den fysiska planeringen ta hänsyn till förorenade områden och verka för att dessa utreds och vid behov, saneras. På så sätt kan risker för hälsa och miljö minskas samtidigt som markområden kan tas tillvara för ny användning.

I kommunen finns det miljöfarliga verksamheter och anläggningar som är tillstånd- och anmälningspliktiga. Dessa kan påverka omgivningen genom utsläpp till mark, vatten eller luft, samt genom buller eller lukt. Vid planering av ny markanvändning i närheten av sådana verksamheter är det viktigt att ta hänsyn till skyddsavstånd, risker och miljökvalitetsnormer. Det är även viktigt att undvika att ny bebyggelse begränsar befintliga verksamheters möjlighet att fortsätta sin drift på ett miljömässigt godtagbart sätt. Kommunen ska i planeringen arbeta för en god samexistens mellan miljöfarliga verksamheter och annan markanvändning. Genom att väga olika intressen och lokalisera ny bebyggelse med hänsyn till verksamheter förutsättningar kan en hållbar och långsiktigt fungerande samhällsstruktur uppnås.