Andra värdenEtt världsarv är en plats, miljö eller ort som på ett unikt sätt speglar människan och jordens historia. Det kan vara en natur- eller kulturmiljö som anses så viktig och värdefull att den har stor betydelse för mänskligheten. Höga Kusten utsågs till världsnaturarv år 2000 av FN:s organisation UNESCO. Detta beslut baserades på de geologiska fenomenen med den kraftiga och snabba landhöjningen efter den senaste istiden. Området omfattar kustområdet och skärgården i Ångermanland, från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudden. Under istiden var isen som tjockast vid Ångermalandskusten och mätte cirka 3 kilometer. Den tunga isen tyckte ner jordskorpan med upp till 1 000 meter. När isen började smälta för cirka 20 000 år sedan, minskade trycket och landet började resa sig. Höga Kusten är det området i världen där landhöjningen varit störst. När isen försvann började havet forma landskapet, sedan dess har landet höjts med 286 meter i förhållande till havsytan. År 2006 utvidgades världsarvet Höga Kusten med Kvarkens skärgård i Finland. Tillsammans bildar de ett unikt geologiskt område och ett gränsöverskridande världsarv. Höga Kustens branta stränder och Kvarkens låga kustlinje är topografiska motsatser, men båda visar på pågående geologiska och biologiska processer där landhöjningen och istiden har påverkat landskapet. Vid all form av fysisk planering, exploatering eller annan påverkan inom området ska därför särskild hänsyn tas till turismens och friluftslivets behov, i syfte att långsiktigt värna om områdets tillgänglighet, attraktionskraft och bärkraft.

Kommunens identitet och historia speglas i dess kulturmiljöer. Dessa miljöer bär berättelser som sträcker sig över tid, visar på långsiktiga värden och bidrar till attraktiva livsmiljöer. Kramfors kommun har ett rikt bestånd av kulturmiljöer med höga värden. Dessa miljöer är en begränsad och icke-förnybar resurs som behöver bevaras för framtida generationer. Därmed är det viktigt att kulturmiljöerna bevaras samtidigt som de implementeras i den fysiska planeringen och blir en del av den ”vardagliga miljön” där miljöerna kan upplevas och användas. För att en hållbar utveckling ska ske för kulturmiljön, behöver dessa miljöers särskilda värden samspela med exploateringsintresset. Bevarande av kulturvärden är en fråga som kräver fördjupad behandling för att ge tydlig vägledning i efterföljande plan- och lovprocesser.För att förtydliga hur hänsyn ska tas till bebyggelsens kulturvärden har kommunen tagit farm en Kulturmiljöplan – miljöer att vårda, stärka & utveckla som är ett tematiskt tillägg till översiktsplanen. De råd och riktlinjer som har antagits i detta tematiska tillägg ska tillämpas vid planering och byggande i kulturvärdefulla miljöer. Den 1 december 2025 infördes det nya lagkravet att särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader och områden ska pekas ut och beskrivas i översiktsplanen. Eftersom arbetet med denna översiktsplan påbörjades innan lagkravet trädde i kraft, kan dispens kring ämnet ges. Nästkommande översiktsplan kommer därmed att omfattas av det nya lagkravet. Kulturmiljöplanen redovisar en del av vad det nya lagkravet efterfrågar, men kompletterande inventeringar och undersökningar behövs för att täcka hela lagkravet. Kompletteringen av data kommer få bli ett löpande arbete under tiden som denna översiktsplan är gällande och under framtagandet av en ny översiktsplan. Ett samarbete med kulturexperter, myndigheter och Västernorrlands museum planeras.

Ett kulturreservat är en skyddsform som syftar till att bevara och vårda ett områdes samlade natur- och kulturvärden. Skyddet kan omfatta byggnader, anläggningar, fornlämningar och markområden, men även immateriella värden såsom verksamheter, kunskaper och traditioner. Dessa hanteras inom ramen för kulturreservatets förvaltning i syfte att långsiktigt säkerställa områdets kulturhistoriska och landskapsmässiga betydelse. Det är kommunen eller länsstyrelsen som kan, enligt 7 kap. 9§ MB, besluta om att ett område ska skyddas och förvaltas som kulturreservat. I beslutet står syftet samt vilka förskrifter som gäller i reservatet. I Kramfors kommun finns det ett kulturreservat, Mariebergs sågverkssamhälle. Området består idag av ett virkesmagasin och tre arbetarkaserner med tillhörande ekonomibyggnader.

Byggnadsminnen är skyddade byggnader, miljöer eller anläggningar som speglar historiska skeenden, samhällsutveckling och enskilda personers livsöden. De bidrar till förståelsen av vår gemensamma historia och samhälle. Byggnadsminnen regleras i 3 kap. Kulturmiljölagen (KML). Syftet med byggnadsminnen är att bevara kulturmiljöer med stort historiskt värde för nuvarande och kommande generationer. Varje byggnadsminne har särskilda skyddsbestämmelser som reglerar hur dessa värden ska tas tillvara. Det finns två typer av byggnadsminnen: enskilda byggnadsminnen enligt kulturmiljölagen och statliga byggnadsminnen i statlig ägo. I Kramfors kommun finns det tio byggnadsminnen varav två är statliga. Byggnadsminnen: • Babelsberg • Barsta fiskekapell • Fd. missionskyrkan i Nyadal • Korsbyggnaden i Kungsgården • Korsbyggnaden i Skoved • Korsbyggnaden i Salum • Rundlogen i Viätt • Wästerlunds konditori Statliga byggnadsminnen: • Högbondens fyrplats • Sandöbron

Kyrkobyggnader i Sverige har enligt Kulturmiljölagen ett automatiskt skydd som kyrkligt kulturminnen om de är uppförda före 1940. Byggnader uppförda efter 1940 kan förklaras som kyrkligt kulturminnen om de exempelvis har ett arkitektoniskt eller historiskt värde. Platserna får inte ändras på ett väsentligt sätt utan att Länsstyrelsen har gett sitt tillstånd. I Kramfors kommun finns det 17 kyrkliga kulturminnen. Flertalet av byggnaderna berörs av de råd och riktlinjer som presenteras i kommunens Kulturmiljöplan för att försäkra ett bevarande och en varsam exploatering. • Berghams kapell • Bjärtrå kyrka • Bönhamns kapell • Dals kyrka • Gudmundrå krematoriekapell • Gudmundrå kyrka • Kramfors kapell • Nora kyrka • Nordingrå kyrka • Skogs kyrka • Styrnäs kyrka • Torsåkers kyrka • Ullånger kyrka • Vibyggerå gamla kyrka • Vibyggerå kyrka • Ytterlännäs kyrka • Ytterlännäs gamla kyrka

En fornlämning är spår efter mänsklig verksamhet från tiden före 1850 som idag är varaktigt övergiven. Alla fornlämningar och dess omgivande område har ett starkt skydd i Kulturmiljölagen och får inte skadas. Skyddet omfattar inte bara själva lämningen, utan även det omkringliggande området som krävs för att bevara lämningen och säkerställa tillräckligt utrymme, ett så kallat fornlämningsområde. Det finns flertalet fornlämningar i Kramfors kommun och alla ska beaktas vid planering och lovgivning. Dokumenterade lämningar pekas ut i Riksantikvarieämbetets karttjänst.

Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden inom EU, med syftet att bevara biologisk mångfald samt skydda hotade arter och naturtyper. Nätverket styrs av två EU-direktiv, fågeldirektivet och art-och habitatdirektivet. Länsstyrelsen har tagit fram bevarandeplaner för dessa områden. Dessa beskriver områdenas naturvärden, potentiella hot samt vilka bevarandemål som gäller för livsmiljöerna och de arter som förekommer inom dem. Det krävs tillstånd enligt 7 kap. 28§ MB för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som kan påverka miljön på ett betydande sätt inom ett natura 2000-område. Inom Kramfors kommun finns det tolv områden som klassas som Natura 2000-områden varav sju ligger inom Höga Kusten. Natura 2000 områden inom Höga Kusten: • Gnäggen-Storgrund • Halsviksravinen• Högbonden • Lindängen • Omneberget • Skuleskogen • Villmyran De övriga natura 2000-områden i kommunen är: • Habborn • Lågvattenhöjden • Svartnäsudden • Sör-Lappmyran • Älgberget-Björnberget.

Naturreservat inrättas för att skydda och bevara värdefulla skogar, vatten, fjäll, myrar, ängar och hagar samt deras arter, och för att ge människor möjlighet att uppleva naturen – både idag och i framtiden. Naturreservat är en stark skyddsform och de kan bildas av länsstyrelser och kommuner. Kommunen ska i planeringen ta hänsyn till naturreservat för att bevara värdefulla naturmiljöer, biologisk mångfald och landskapets karaktär. Skyddsformen regleras i 7 kap. MB. I Kramfors kommun finns det 38 utpekade naturreservat (39 om Nordingrå naturvårdsområde inräknas). • Bråtan • Drickesmyrhöjden • Döraberget • Edsbodskogen • Edskullen • Fanön• Finn-Stenbittjärnbäcken • Fjärdingsöarna • Gnäggen • Godgrubberget • Habborsbergen • Habborskullarna • Halsviksravinen • Herrestaberget • Hugstmyrhöjden • Högbonden • Högklinten • Högkälstoppen • Icktjärnsberget • Lidberget • Långvattenhöjden • Mjältön • Norrfällsviken • Nävertjärnsdalen • Nävertjärnsskogen• Omneberget• Rammberget • Rotsidan • Rudtjärnberget • Skuleberget • Storsand • Storön • Sundsjöhöjden • Svartnäsudden • Sör-Lappmyran • Villmyran • Vändåtbäckenskogen• Älgberget-Björnberget

År 1970 fattade länsstyrelsen beslut om ett så kallat landskapsbildskydd i Nordingrå. Skyddet ändrades år 1983 till ett naturvårdsområde som omvandlades till reservat när Miljöbalken kom 1998. Reservatet saknar både föreskrifter och skötselplan. Reglerna säger att det krävs tillstånd för att bygga nytt, bygga till eller göra andra ändringar som påverkar landskapsbilden. Kramfors kommun anser att det finns ett bevarandevärde för landskapsbilden i Nordingrå, som utgörs av öppen jordbruksmark och skogbeklädda bergssluttningar i kombination med bebyggelsens lokalisering. Nordingrås värden skyddas av flera riksintressen, utökat strandskydd, detaljplaner i fiskelägen och andra riktlinjer i denna översiktsplan. Kommunen bedömer att reservatet i sin nuvarande form inte uppfyller sitt syfte och bör upphävas. Om reservatet ska finnas kvar är det viktigt att det hanteras som ett vanligt reservat med tydliga föreskrifter och en fastställd skötselplan från länsstyrelsen.

En nationalpark syftar till att bevara områdets naturliga tillstånd och är den starkaste formen av naturskydd i Sverige. Genom nationalparkens status säkerställs att dess unika landskap och ekosystem bevaras och förvaltas för framtida generationer. Södra delen av Skuleskogens nationalpark ligger vid kommungränsen till Örnsköldsvik kommun och är en av kustlandets återstående storskogar. Kommunenska i planeringen ta hänsyn till Skuleskogens nationalpark för att långsiktigt bevara de unika naturmiljöerna, den biologiska mångfalden och dess betydelse för kommunens naturturism, rekreation och identitet. Nationalparken ska skyddas mot åtgärder som kan skada dess natur- och upplevelsevärden.

Ett biotopskyddsområde är en form av naturskydd som syftar till att bevara mindre mark- och vattenområden, så kallade biotoper. Dessa områden har egenskaper som gör dem till viktiga livsmiljöer för hotade djur- och växtarter. De spelar även en betydande roll för de mer vanligare arterna och bidrar till variation och mångfald i landskapet. Inom ett biotopskyddsområde får det inte förekomma verksamheter eller åtgärder som kan skada naturmiljön. I Kramfors kommun finns det 38 skogliga biotopskyddsområden, vilka förvaltas av Skogsstyrelsen. Förutom de skogliga biotopskyddsområdena finns det generella skyddade biotoper. Dessa biotoper är inte inventerade och kartlagda, vilket gör att det inte finns något kartskikt över dem. De generellt skyddade biotoperna är listade i bilaga 1 till förordningen om områdesskydd enligt 7 kap. MB och är följande: • Alléer • Pilevallar • Odlingsrösen i jordbruksmark • Småvatten och våtmarker i jordbruksmark• Källor med omgivande våtmark i jordbruksmark • Stenmurar i jordbruksmark • Åkerholmar Biotoperna omfattar ett lagligt skydd eftersom de utgör betydelsefulla livsmiljöer, spridningskorridorer och tillflyktsorter för växt- och djurarter. Områdena har minskat i antal på grund av rationaliserad markanvändning. Därmed bör det vid detaljplanering och bygglovshandläggning göras en inventering om platsen kan innefatta några generella biotopskyddsområden. I Kramfors kommun finns det 42 biotopskyddsområden.

Skyddet syftar främst till att förhindra att känsliga växt- och djurarter skadas eller störs, och fungerar som ett komplement till fridlysnings- och fredningsbestämmelserna. Målet med djur- och växtskyddsområden är bevarande av den biologiska mångfalden. Denna skyddsform skiljer sig från andra genom att den fokuserar på att begränsa markägarens eller allmänhetens tillträde till områdena som är viktiga för känsliga arter. I Kramfors kommun finns två områden för djur- och växtskydd: Grönviksflasen och Skorporna, som båda är fågelskyddsområden. Kommunen ska i all planering ta hänsyn till utpekade djur- och växtskyddsområden. Dessa områden ska bevaras och utvecklas så att arters livsmiljöer värnas, ekologiska samband upprätthålls och biologisk mångfald främjas.

I kommunen finns ett område med skydd för landskapsbilden enligt 19 § Naturvårdslagen (gamla lydelsen) vilken fortfarande gäller med hänvisning till bestämmelserna för kulturreservat i Miljöbalken. Förordnandet gäller området från Skuleskogens nationalpark mot Mjältösundet och reglerar att det krävs tillstånd av länsstyrelsen för bland annat bygga, gräva, och schakta. Vilket kan försvåra utvecklingen av främst fritidshusområdet på Fanön. Kommunen anser att området som pekas ut som landskapsbildsskyddsområde har tillräckligt med skydd eftersom området omfattas av flera riksintressen, både för natur, kultur och rörligt friluftsliv, och därmed kan landskapsbildsskyddet tas bort. Om skyddet inte upphävs är det angeläget att länsstyrelsen utarbetar utförligare beskrivningar av de värden som på olika sätt ligger till grund för bedömning av landskapsbildsskyddet.

Enligt 7 kap. §21 MB kan mark- eller vattenområden förklaras som vattenskyddsområde av Länsstyrelsen eller kommunen. Syftet är att skydda grund- eller ytvattentillgångar som används, eller kan komma att användas. Vattenskyddsområden bidrar till att säkerställa en långsiktig och trygg tillgång till rent vatten. Kramfors kommun har 4 ytvattentäkter och 11 grundvattentäkter, varav 10 är beslutade vattenskyddsområden. För de två största vattentäkterna finns bara skydd enligt lokala föreskrifter. Vattenskyddsområden ska värnas mot föroreningar och annan negativ påverkan. Kommunen ska arbeta för dessa områden bevarar sin funktion som dricksvattenresurs och integreras i planeringen av blå- och grönstruktur. Kartmaterial över kommunens vattenskyddsområden ingår i det interna planeringsunderlaget och kommer tas i beaktande vid all framtida planering. Av säkerhetsskäl kommer dessa kartor inte tillgänglighetsgöras externt.

En nyckelbiotop är ett område i skogen som har ett högt naturvärde och stor betydelse för växter och djur. I ett sådant område kan det finnas sällsynta eller hotade arter som behöver området för sin överlevnad. Nyckelbiotoper är viktiga för den biologiska mångfalden eftersom de ofta är rester av försvunna livsmiljöer. Arterna som lever där är inte jämnt spridda utan samlas på platser med unika egenskaper, vilket gör nyckelbiotoper centrala för att bevara skogens växter och djur. I kommunen finns det flertalet nyckelbiotoper. Vid all fysisk planering och markanvändning ska hänsyn tas till identifierade nyckelbiotoper. Dessa miljöer ska så långt som möjligt bevaras och förstärkas för att säkerställa biologisk mångfald.

Strandskyddet gäller som huvudregel 100 meter från strandlinje vid samtliga hav, sjöar och vattendrag i hela landet. Skyddet omfattar land- och vattenområdet. Syftet med strandskyddet är att långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandområden och att bevara goda livsmiljöer för växt- och djurliv. Inom strandskyddade områden är det som regel förbjudet att uppföra byggnader eller genomföra andra åtgärder som kan påverka allmänhetens tillgång till området eller väsentligt förändra livsvillkoren för växt- eller djurliv. Vissa åtgärder kan vara undantagna för förbudet, eller beviljas dispens, om det finns särskilda skäl. Längst delar av Höga Kusten har strandskyddet utvidgats till 200 meter. De utvidgade strandskyddsområdena innefattar viktiga kustområden med ökade skyddsvärda miljöer. År 2014 gjorde länsstyrelsen Västernorrland en översyn av det utökade strandskyddet. Översynen ledde till att vissa områden inom länet fortsatt ska omfattas av ett utökat strandskydd om 200 meter. Från och med den 1 juli 2025 trädde de nya reglerna för strandskydd i kraft. Ändringarna innebär bland annat att strandskyddet tas bort vid vattendrag smalare än 2 meter och sjöar som är mindre än 1 hektar. Denna lagändring kan bidra till att fler bygglov och förrättningar införlivas.