Blå- och grönstrukturer spelar en central roll i kommunens långsiktiga utveckling. Blå- och grönstrukturer är ett samlingsnamn för områden med växter och vatten, både i städer och ute i naturen. Det kan till exempel vara parker, trädgårdar, trädalléer, vattendrag, sjöar, kustlinjer, våtmarker med flera. Tillsammans bildar de ett nätverk av blåa och gröna området som är viktiga för ekosystemet, människan och klimatet. Grönområden bidrar med viktiga ekosystemtjänster, erbjuder möjlighet till rekreation och är en central del i klimatanpassningen. Dessa strukturer spela en viktig roll för att skapa jämlika livsvillkor, främja folkhälsa och stärka den biologiska mångfalden. Kommunens blåstruktur är starkt förankrad med kommunens geografiska placering och yta. För att skydda dessa blåa resurser finns miljökvalitetsnormer (MKN) för både ytvatten och grundvatten, som anger vilken kvalitet vattnet ska ha för ett fungerande långsiktigt kretslopp. Genom att följa MKN säkerställs att vattenresurserna inte försämras, vilket är en förutsättning för hållbar utveckling och ett robust samhälle. Därmed behöver MKN för ytvatten- och grundvattenförekomster beaktas vid all form av planering, bygglov och förhandsbesked.

För kust- och skärgårdsmiljöerna i kommunen ska många olika intressen samverka. Miljöerna är viktiga för landskapsbilden och bidrar starkt till upplevelsen av kommunen som både attraktiv boendeort och besöksmål. Här finns möjlighet till friluftsliv året runt – från sommarens bad och båtliv till vinterns skridsko- och skidåkning. Vid utveckling av kust och skärgård är det avgörande att planeringen sker på ett sätt som beaktar kultur- och naturvärden samt bidrar till att MKN för berörda vattenförekomster uppnås. Delar av kustområdet har idag måttlig ekologisk status, som ska förbättras till god status senast år 2027. Planeringen ska även ge goda förutsättningar för ekosystemtjänster, den biologiska mångfalden och livsmiljöer för växter och djur. Eftersom förändringar i vattenområdet både påverkar och påverkas av det som sker på land, behöver planeringen samspela från land till vatten. En del av kommunens kust och skärgård omfattas av världsarvsstatus på grund av den snabba och omfattande landhöjningen efter den senaste inlandsisen, vilket har skapat unika naturvärden. Dessa värden är en viktig resurs för både besöksnäringen och det rörliga friluftslivet i kommunen. Området klassas även som ett ”Helcom MPA-område”, Sverige har därmed ett internationellt ansvar att bevara de marina värdena. Kust- och skärgårdsområdet berörs även av flertalet riksintressen, exempelvis rörligt friluftsliv, obruten kust och yrkesfiske. Läs mer Riksintresse, Höga Kusten – ett samspel av flera värden. I områden av riksintresse får förändrad vattenanvändning inte påtagligt skada eller negativt påverka riksintresset. Utvecklingen ska baseras på de avvägningar som berörda myndigheter gör kring vilka intressen som ska ges företräde. Skärgården med dess vatten och örar ska utvecklas för både människans, djuren och växternas välbefinnande.

Grunda och skyddade vikar värms upp snabbt under våren och har ofta vegetation som ger skydd åt småfisk och andra organismer. Dessa förhållanden gör att grunda och skyddade vikar ofta används som reproduktionsområde för olika fiskarter. Vattendjupet i Höga Kusten är stort nära inpå land, vilket gör att det finns få grunda vikar i kommunen. De få grunda vikarna som finns spelar därför en särskilt viktig roll för fiskbeståndens föryngring och bevarandet av den biologiska mångfalden. För att dessa värden inte ska gå förlorade vill kommunen verka för att dessa miljöer skyddas. Det innebär bland annat att bottenstörande aktiviteter i sådana vikar bör begränsas, eftersom dessa kan påverka känslig vegetation såsom kransalger och andra kärlväxter negativt.

Anläggning av bryggor kan medföra negativ påverkan på växt- och djurlivet under vatten. Skuggning från bryggor reducerar ljusinsläppet till botten, vilket hämmar tillväxten av vattenväxter. Detta kan i sin tur påverka livsmiljön för fisk och bottenlevande organismer negativt. Även den ökade båttrafiken som ofta följer med bryggläggningar kan påverka den marina miljön. Propellerrörelser och svall kan orsaka uppvirvling av sediment, vilket leder till att vattnet blir grumligt som försämrar förhållandena för många organismer. För att minimera påverkan är det viktigt att bryggor planeras och utformas med hänsyn till lokala ekologiska förhållanden. Kramfors är en kustkommun och den vattennära bostadsbebyggelsen skapar ett stort behov av bryggor för fritidsbåtar. I dag finns många bryggor i kommunen, många är uppförda och nyttjas av enskilda närboende. Flera bryggor har anlagts innan strandskyddslagstiftningens tillkomst, men somliga har tillkommit därefter, och vissa av dessa har anlagts utan strandskyddsdispens. Kramfors kommun ser ett behov av att säkerställa tillgången till vatten för helårs- och delårsboende. Anläggandet av bryggor är viktigt för möjligheten till rekreation och friluftsliv. Kommunen anser samtidigt att bryggor inom eller i anslutning till bostadsområden bör samlas till en gemensam plats där de kan nyttjas gemensamt, för att på så vis minska påverkan på naturvärden. Utformning och placering av bryggor ska göras så att muddring inte blir nödvändig, varken vid byggnation eller i framtiden till följd av landhöjning.

Vid muddring tas bottenmaterial i vattnet bort i syfte att öka vattendjupet, det är en bottenstörande aktivitet som påverkar naturvärden i vatten. Landhöjningen i Kramfors kommun gör att vattendrag över tid grundas upp. Kommunen anser att muddring behöver ske på de platser som beskrivs nedan, till förmån för andra värden. Vid muddring ska försiktighetsmått och skyddsåtgärder vidtas så att den omgivande miljön inte påverkas negativt.

Kramfors är en kustkommun och många boende och besökare ägnar sig åt båtliv inom kommunen. Möjligheten att använda fritidsbåtar har ett stort rekreationsvärde i kommunen, och förutsättningar behöver skapas för att detta värde inte ska gå förlorat. Därför är det viktigt att säkerställa tillgängligheten till land med fritidsbåtar. Detta kan kräva muddring vid såväl gästhamnar som småbåtshamnar, så att de fortsatt kan användas.

Det är områden som är värdefulla både för människor, djur och växter på land och i vatten. Naturmiljön kan även inkludera landskapsbilden och kulturlandskapet. Dessa miljöer ska värnas om, skyddas, återställas eller nyskapas för att få ett skiftande landskap och ett varierande djur- och växtliv för den biologiska mångfaldens bästa.

Grönska i form av träd, buskar och annan växtlighet är betydelsefull ur en rad aspekter. Inte minst i tätbebyggda områden där det finns en stor del hårdgjorda ytor. Grönska bidrar exempelvis till skugga, fördröjer dagvattnet och förhöjer trivseln samt estetiska och sociala värden i kommunens ortsmiljöer. Grönska ska öka inom kommunens ortsområden. Detta behöver dels ske genom bevarande av befintlig grönska på torg, i parker, inom fritidsområden och bostadsgårdar, på parkeringsplatser och efter genomfartsvägar, huvudvägar samt gång- och cykelvägar. Det behöver också finnas gröna mellanrum mellan olika typer av bebyggelser som är sammanhängande, så att växter och djur obehindrat kan sprida och röra sig. Detta innebär exempelvis att behålla befintliga träd i så hög utsträckning som möjligt vid förtätning. Träd som på grund av sjukdom, exploatering eller av annan anledning måste tas bort ska återplanteras eller kompenseras med motsvarande grönska på en närliggande plats. Utöver att bevara befintlig grönska ska ny växtlighet anläggas inom tätortsområden, med fokus på årstidsväxlande träd- och buskplantering och annan växtlighet. Trädalléer, antingen enkel- eller dubbelsidiga, ska planteras längs genomfartsvägar, huvudvägar samt gång- och cykelvägar. Planteringen ska i första hand bestå av inhemska arter för att främja biologisk mångfald, eftersom kommunen arbetar aktivt med att bekämpa de invasiva arterna. För att minska risken för allergiska besvär bör arter som orsakar pollenallergi undvikas. Val av växter och utformning ska dessutom anpassas efter platsens lokala förutsättningar.

Berg och branta uddar är viktiga för landskapsbilden i kommunen. De är betydelsefulla för friluftslivet och bidrar till upplevelsen av platsen. Kramfors kommun anser därmed att ny bebyggelse inte ska uppföras på eller i direkt närhet till bergstoppar och branta uddar. Med detta avses de berg och branta uddar som utgör en tydlig siluett i landskapet, där byggnationer påtagligt bedöms skada en sådan landskapsbild.

Värdetrakter är områden där det finns en täthet av naturtyper med stor betydelse för djur- och växtliv. Värdetrakter kan bestå av skog, våtmarker, odlingslandskap, sötvatten och hav. I dag finns värdetrakter i Kramfors kommun i form av skogsmiljö och sötvattensmiljö. En värdetrakt utgör ingen formell skyddsform, men Kramfors kommun vill att hänsyn tas till de värden som finns inom respektive värdetrakt. Sådana områden ska därför beaktas vid efterföljande planering.

Ljusföroreningar syftar på de negativa effekter som konstgjort ljus har på djur och natur. Det kan handla om ljus som är för starkt, lyser på fel plats eller används vid fel tidpunkt, särskilt nattetid. Vanliga källor är vägar, industriområden och idrottsanläggningar, där ljuset sprids och stör naturliga ekosystem. För att minska påverkan från ljusföroreningar är det viktigt att planera med hänsyn till både funktion, trygghet och miljön. Åtgärder kan inkludera rörelsestyrd belysning samt användning av avskärmade armaturer och varmare ljustoner. I Kramfors kommun bör särskild hänsyn tas i områden med höga naturvärden, nära vattenmiljöer och i skogsområden där rekreation och friluftsliv kombineras med biologisk mångfald. En långsiktig strategi för att begränsa ljusföroreningar gynnar både ekosystem och människor.

Våtmarker är några av Sveriges mest artrika naturmiljöer och spelar en viktig roll för många hotade arter. De bidrar också med värdefulla ekosystemtjänster som vattenrening, flödesutjämning och koldioxidlagring. Genom att bevara och återskapa våtmarker kan vi både minska risken för översvämningar och torka samt minska övergödning. Återvätning av utdikade torvmarker är en särskilt viktig åtgärd eftersom det minskar utsläppen av växthusgaser och gynnar den biologiska mångfalden. Kommunen ska värna om befintliga våtmarker och säkerställa deras ekologiska och hydrologiska funktioner. Likaså ska våtmarker beaktas i all fysisk planering, för att minimera påverkan av ett förändrat klimat, exempelvis genom att hantera ökade nederbördsmängder. Hänsyn ska tas vid ny exploatering för att undvika negativ påverkan.