Ett världsarv är en plats, miljö eller ort som på ett unikt sätt speglar människan och jordens historia. Det kan vara en natur- och/eller kulturmiljö som anses så viktig och värdefull att den har stor betydelse för mänskligheten. Höga Kusten utsågs till världsnaturarv år 2000 av FN:s organisation UNESCO. Detta beslut baserades på de geologiska fenomenen med den kraftiga och snabba landhöjningen efter den senaste istiden. Området omfattar kustområdet och skärgården i Ångermanland, från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudden. År 2006 utvidgades världsnaturarvet Höga Kusten med Kvarkens skärgård i Finland. Tillsammans bildar de ett unikt geologiskt område och ett gränsöverskridande världsnaturarv. Höga Kustens branta stränder och Kvarkens låga kustlinje är topografiska motsatser, men båda visar på pågående geologiska och biologiska processer där landhöjningen och istiden har påverkat landskapet. Under istiden var isen som mäktigast vid Ångermanlandskusten och mätte cirka 3 kilometer i tjocklek. Den tunga isen tyckte ner jordskorpan med upp till 1 000 meter. När isen började smälta för ungefär 20 000 år sedan, minskade trycket och landet började resa sig, och för ungefär 10 000 år var iskanten vid Höga Kusten/Kvarkens skärgård. Höga Kusten är det området i världen där landhöjningen varit störst. När isen försvann började havet forma landskapet, och sedan dess har landet höjts med 286 meter i förhållande till havsytan. Den unika landhöjningsprocessen ger världsnaturarvet dess särskilda universella värde (Outstanding Universal Values, OUV), vilket representeras av så kallade attribut. Attributen utgörs av olika former av geologiska bildningar kopplade till processer som visar på effekter av landhöjningen. De klassificeras i olika värdenivåer. Dessa attribut är exempelvis klapperstensfält, högsta kustlinjen, avsnörda havsvikar. För att status och världsnaturarv ska behållas får inte någon av de geologiska värdena skadas eller gå förlorade, men det innebär inte att området inte kan användas eller utvecklas. De geologiska bildningarna behöver därmed förvaltas och användas på ett hållbart sätt. Utveckling i form av besöksnäring, areella näringar och byggnation kan ske men inte på bekostnad av de särskilda universella värde som är särskilt betydelsefulla för världsnaturarvet. I vissa känsliga områden innebär det att markanvändningen behöver begränsas för att bevara de geologiska naturvärdena. Vid all form av fysisk planering, exploatering eller annan påverkan inom världsnaturarvsområdet ska därför särskild hänsyn tas till turismens och friluftslivets behov, i syfte att långsiktigt värna om den skyddsvärda naturen, områdets tillgänglighet, attraktionskraft och bärkraft. Läs mer: • Förvaltningsplan för världsarvet

Kommunens identitet och historia speglas i dess kulturmiljöer. Dessa miljöer bär berättelser som sträcker sig över tid, visar på långsiktiga värden och bidrar till attraktiva livsmiljöer. Kramfors kommun har ett rikt bestånd av kulturmiljöer med höga värden. Dessa miljöer är en begränsad och icke-förnybar resurs som behöver bevaras för framtida generationer. Därmed är det viktigt att kulturmiljöerna bevaras samtidigt som de implementeras i den fysiska planeringen och blir en del av den ”vardagliga miljön” där miljöerna kan upplevas och användas. Kulturmiljöer som används aktivt och ges nytt innehåll har större möjlighet att bevara sina värden över tid. För att en hållbar utveckling ska ske för kulturmiljön, behöver dessa miljöers särskilda värden samspela med exploateringsintresset. Bevarande av kulturvärden är en fråga som kräver fördjupad behandling för att ge tydlig vägledning i efterföljande plan- och lovprocesser. För att förtydliga hur hänsyn ska tas till bebyggelsens kulturvärden har kommunen tagit farm en Kulturmiljöplan – miljöer att vårda, stärka & utveckla, denna kommer bli ett tematiskt tillägg till Översiktsplan 2026. De råd och riktlinjer som har antagits i detta tematiska tillägg ska tillämpas vid planering och byggande i kulturvärdefulla miljöer. Den 1 december 2025 infördes det nya lagkravet att särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader och områden ska pekas ut och beskrivas i översiktsplanen. Eftersom arbetet med denna översiktsplan påbörjades innan lagkravet trädde i kraft, kan dispens kring ämnet ges. Nästkommande översiktsplan kommer därmed att omfattas av det nya lagkravet. Kulturmiljöplanen redovisar en del av vad det nya lagkravet efterfrågar, men kompletterande inventeringar och undersökningar behövs för att täcka hela lagkravet. Kompletteringen av data kommer bli ett löpande arbete under tiden som denna översiktsplan är gällande och under framtagandet av en ny framtida översiktsplan. Ett samarbete med kulturexperter, myndigheter och Västernorrlands museum planeras. Läs mer: • Kommunens kulturmiljöplan

Ett kulturreservat är en skyddsform som syftar till att bevara och vårda ett områdes samlade natur- och kulturvärden. Skyddet kan omfatta byggnader, anläggningar, fornlämningar och markområden, men även immateriella värden såsom verksamheter, kunskaper och traditioner. Dessa hanteras inom ramen för kulturreservatets förvaltning i syfte att långsiktigt säkerställa områdets kulturhistoriska och landskapsmässiga betydelse. Det är kommunen eller Länsstyrelsen som kan, enligt 7 kap. 9§ MB, besluta om att ett område ska skyddas och förvaltas som kulturreservat. I beslutet står syftet samt vilka förskrifter som gäller i reservatet. I Kramfors kommun finns det ett kulturreservat, Mariebergs sågverkssamhälle. Området består idag av ett virkesmagasin och tre arbetarkaserner med tillhörande ekonomibyggnader.

Byggnadsminnen är skyddade byggnader, miljöer eller anläggningar som speglar historiska skeenden, samhällsutveckling och enskilda personers livsöden. De bidrar till förståelsen av vår gemensamma historia och samhälle. Byggnadsminnen regleras i 3 kap. Kulturmiljölagen (KML). Syftet med byggnadsminnen är att bevara kulturmiljöer med stort historiskt värde för nuvarande och kommande generationer. Varje byggnadsminne har särskilda skyddsbestämmelser som reglerar hur dessa värden ska tas tillvara. Det finns två typer av byggnadsminnen: enskilda byggnadsminnen enligt Kulturmiljölagen och statliga byggnadsminnen i statlig ägo. I Kramfors kommun finns det tio byggnadsminnen varav två är statliga. Byggnadsminnen: • Babelsberg • Barsta fiskekapell • Fd. missionskyrkan i Nyadal • Korsbyggnaden i Kungsgården • Korsbyggnaden i Skoved • Korsbyggnaden i Salum • Rundlogen i Viätt • Wästerlunds konditori Statliga byggnadsminnen: • Högbondens fyrplats • Sandöbron

Kyrkobyggnader i Sverige har enligt Kulturmiljölagen ett automatiskt skydd som kyrkligt kulturminnen om de är uppförda före 1940. Byggnader uppförda efter 1940 kan förklaras som kyrkligt kulturminne om de exempelvis har ett arkitektoniskt eller historiskt värde. Platserna får inte ändras på ett väsentligt sätt utan att Länsstyrelsen har gett sitt tillstånd. I Kramfors kommun finns det 17 kyrkliga kulturminnen. Flertalet av byggnaderna berörs av de råd och riktlinjer som presenteras i kommunens Kulturmiljöplan för att försäkra ett bevarande och en varsam exploatering.

En fornlämning är spår efter mänsklig verksamhet från tiden före 1850 som idag är varaktigt övergiven. Alla fornlämningar och dess omgivande område har ett starkt skydd i Kulturmiljölagen och får inte skadas. Skyddet omfattar inte bara själva lämningen, utan även det omkringliggande området som krävs för att bevara lämningen och säkerställa tillräckligt utrymme, ett så kallat fornlämningsområde. Det finns flertalet fornlämningar i Kramfors kommun och alla ska beaktas vid planering och lovgivning. Dokumenterade lämningar pekas ut i Riksantikvarieämbetets karttjänst.Läs mer: • Fornsök, Riksantikvarieämbetet

En nationalpark syftar till att bevara områdets naturliga tillstånd och är den starkaste formen av naturskydd i Sverige. Genom nationalparkens status säkerställs att dess unika landskap och ekosystem bevaras och förvaltas för framtida generationer. Södra delen av Skuleskogens nationalpark ligger inom Kramfors kommun medan resterande del ligger i Örnsköldsvik kommun, och är en av kustlandets återstående storskogar. Kommunen ska i planeringen ta hänsyn till Skuleskogens nationalpark för att långsiktigt bevara de unika naturmiljöerna, den biologiska mångfalden och dess betydelse för kommunens naturturism, rekreation och identitet. Nationalparken ska skyddas mot åtgärder som kan skada dess natur- och upplevelsevärden.

Naturreservat inrättas för att skydda och bevara värdefulla skogar, vatten, fjäll, myrar, ängar och hagar samt deras arter, och för att ge människor möjlighet att uppleva naturen – både idag och i framtiden. Naturreservat är en stark skyddsform och de kan bildas av Länsstyrelser och kommuner. Kommunen ska i planeringen ta hänsyn till naturreservat för att bevara värdefulla naturmiljöer, biologisk mångfald och landskapets karaktär. Kommunen är även positiv till att nya naturreservat bildas när höga naturvärden identifieras. I Kramfors kommun finns det 38 utpekade naturreservat (39 om Nordingrå naturreservat inräknas). • Bråtan • Drickesmyrhöjden • Döraberget • Edsbodskogen • Edskullen • Fanön • Finn-Stenbittjärnbäcken • Fjärdingsöarna • Gnäggen • Godgrubberget • Habborsbergen • Habborskullarna • Halsviksravinen • Herrestaberget • Hugstmyrhöjden • Högbonden • Högklinten • Högkälstoppen • Icktjärnsberget • Lidberget • Långvattenhöjden • Mjältön • Norrfällsviken • Nävertjärnsdalen • Nävertjärnsskogen • Omneberget • Rammberget • Rotsidan • Rudtjärnberget • Skuleberget • Storsand • Storön • Sundsjöhöjden • Svartnäsudden • Sör-Lappmyran • Villmyran • Vändåtbäckenskogen • Älgberget-Björnberget

Ett biotopskyddsområde är en form av naturskydd som syftar till att bevara mindre mark- och vattenområden, så kallade biotoper. Dessa områden har egenskaper som gör dem till viktiga livsmiljöer för hotade djur- och växtarter. De spelar även en betydande roll för de vanligare arterna och bidrar till variation och mångfald i landskapet. Inom ett biotopskyddsområde får det inte förekomma verksamheter eller åtgärder som kan skada naturmiljön. I Kramfors kommun finns det 38 skogliga biotopskyddsområden, vilka förvaltas av Skogsstyrelsen. Förutom de skogliga biotopskyddsområdena finns det generella skyddade biotoper. Dessa biotoper är inte inventerade och kartlagda, vilket gör att det inte finns något kartskikt över dem. De generellt skyddade biotoperna är listade i bilaga 1 till Förordningen om områdesskydd enligt 7 kap. MB och är följande: • Alléer • Pilevallar • Odlingsrösen i jordbruksmark • Småvatten och våtmarker i jordbruksmark • Källor med omgivande våtmark i jordbruksmark • Stenmurar i jordbruksmark • Åkerholmar Biotoperna omfattar ett lagligt skydd eftersom de utgör betydelsefulla livsmiljöer, spridningskorridorer och tillflyktsorter för växt- och djurarter. Områdena har minskat i antal på grund av rationaliserad markanvändning. Därmed bör det vid detaljplanering och bygglovshandläggning göras en inventering om platsen kan innefatta några generella biotopskyddsområden.

Skyddet syftar främst till att förhindra att känsliga växt- och djurarter skadas eller störs, och fungerar som ett komplement till Sveriges fridlysnings- och fredningsbestämmelserna. Målet för djur- och växtskyddsområden är bevarandet av den biologiska mångfalden. Denna skyddsform skiljer sig från andra genom att den fokuserar på att begränsa markägarens eller allmänhetens tillträde till områdena som är viktiga för känsliga arter. I Kramfors kommun finns det två områden för djur- och växtskydd: Grönviksflasen och Skorporna, som båda är fågelskyddsområden. Kommunen ska i all planering ta hänsyn till utpekade djur- och växtskyddsområden. Dessa områden ska bevaras och utvecklas så att arters livsmiljöer värnas, ekologiska samband upprätthålls och biologisk mångfald främjas.

I kommunen finns ett område med skydd för landskapsbilden enligt 19 § Naturvårdslagen (gamla lydelsen) vilken fortfarande gäller med hänvisning till bestämmelserna för kulturreservat i Miljöbalken. Förordnandet gäller området från Skuleskogens nationalpark mot Mjältösundet och reglerar att det krävs tillstånd av Länsstyrelsen för bland annat bygga, gräva och schakta. Vilket kan försvåra utvecklingen av främst fritidshusområdet på Fanön. Kommunen anser att området som pekas ut som landskapsbildsskyddsområde har tillräckligt med skydd eftersom området omfattas av flera riksintressen, både för natur, kultur och rörligt friluftsliv, och därmed kan landskapsbildsskyddet tas bort. Om skyddet inte upphävs är det angeläget att Länsstyrelsen Västernorrland utarbetar utförligare beskrivningar av de värden som på olika sätt ligger till grund för bedömning av landskapsbildsskyddet.

Många områden i Kramfors kommun har höga naturvärden och skyddas på olika sätt för att bevara dem. De med formellt skydd såsom Natura 2000-områden och Nationalparken ska alltid tas hänsyn till vid planering och exploatering, men det finns områden som har inventerats eller på annat sätt har bedömts ha höga naturvärden som inte har ett formellt skydd. Det kan vara biotoper i skogen, områden som Länsstyrelsen pekat ut eller områden som inventerats av andra. De utpekade områdena kan exempelvis finnas i skog, våtmarker, odlingslandskap, sötvatten och hav. Kramfors kommun vill därmed att hänsyn ska tas till dessa värden och även beaktas vid planering och exploatering. Exempel på områden med höga naturvärden är: naturvårdsobjekt, nyckelbiotoper och områden med naturvårdsavtal. Naturvårdsobjekt är områden med höga naturvärden som finns registrerade i Länsstyrelsens naturvårdsdatabas. Områdena indelas i tre värdeklasser – 1, 2, 3, där 1 innebär högsta naturvärde. (Högsta, mycket högt, högt naturvärde) Nyckelbiotoper är områden i skogen som har ett högt naturvärde och stor betydelse för växter och djur. I ett sådant område kan det finnas sällsynta eller hotade arter som behöver området för sin överlevnad. Nyckelbiotoper är viktiga för den biologiska mångfalden eftersom de ofta är rester av försvunna livsmiljöer. Arterna som lever där är inte jämnt spridda utan samlas på platser med unika egenskaper, vilket gör nyckelbiotoper centrala för att bevara skogens växter och djur. I kommunen finns det flertalet nyckelbiotoper. Ett naturvårdsavtal är en överenskommelse mellan markägare och staten för att skydda och bevara värdefull natur. Även kommunen har möjlighet att ingå sådana avtal. Syftet med naturvårdsavtal är att bevara och utveckla de höga naturvärdena som redan finns. I kommunen finns det 17 sådana områden avtalade med Skogsstyrelsen. Våtmarker är några av Sveriges mest artrika naturmiljöer och spelar en viktig roll för många hotade arter. De bidrar också med värdefulla ekosystemtjänster som vattenrening, flödesutjämning och koldioxidlagring. Genom att bevara och återskapa våtmarker kan vi både minska risken för översvämningar och torka samt minska övergödning. Återvätning av utdikade torvmarker är en särskilt viktig åtgärd eftersom det minskar utsläppen av växthusgaser och gynnar den biologiska mångfalden. Kommunen ska värna om befintliga våtmarker och säkerställa deras ekologiska och hydrologiska funktioner. Likaså ska våtmarker beaktas i all fysisk planering, för att minimera påverkan av ett förändrat klimat, exempelvis genom att hantera ökade nederbördsmängder. Hänsyn ska tas vid ny exploatering för att undvika negativ påverkan.

Enligt 7 kap. §21 MB kan mark- eller vattenområden förklaras som vattenskyddsområde av Länsstyrelsen eller kommunen. Syftet är att skydda grund- eller ytvattentillgångar som används, eller kan komma att användas. Vattenskyddsområden bidrar till att säkerställa en långsiktig och trygg tillgång till rent vatten. Kramfors kommun har 4 ytvattentäkter och 11 grundvattentäkter, varav 10 är beslutade vattenskyddsområden. De 4 sjöar som är kommunala ytvattentäkter har också skydd av regler i de lokala föreskrifterna för människors hälsa och miljö. Vattenskyddsområden ska värnas mot föroreningar och annan negativ påverkan. Kommunen ska arbeta för att dessa områden bevarar sin funktion som dricksvattenresurs och integreras i planeringen av blå- och grönstruktur. Kartmaterial över kommunens vattenskyddsområden ingår i det interna planeringsunderlaget och kommer tas i beaktande vid all framtida planering.Läs mer: • Kramfors kommuns lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön

Strandskyddet gäller som huvudregel 100 meter från strandlinje vid samtliga hav, sjöar och vattendrag i hela landet. Skyddet omfattar land- och vattenområdet. Syftet med strandskyddet är att långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandområden och att bevara goda livsmiljöer för växt- och djurliv. Från och med den 1 juli 2025 trädde nya regler för strandskydd i kraft. Ändringarna innebär att det inte är strandskydd vid vattendrag smalare än 2 meter och sjöar som är mindre än 1 hektar. Denna lagändring gör det möjligt att bygga på fler ställen eftersom små vattendrag förekommer nästan överallt. Inom strandskyddade områden är det som regel förbjudet att uppföra byggnader eller genomföra andra åtgärder som kan påverka allmänhetens tillgång till området eller väsentligt förändra livsvillkoren för växt- eller djurliv. Vissa åtgärder kan vara undantagna för förbudet, eller beviljas dispens, om det finns särskilda skäl. Längst delar av Höga Kusten har strandskyddet utvidgats till 200 meter. De utvidgade strandskyddsområdena innefattar viktiga kustområden med ökade skyddsvärda miljöer. År 2014 gjorde Länsstyrelsen Västernorrland en översyn av det utökade strandskyddet. Översynen ledde till att vissa områden inom länet fortsatt ska omfattas av ett utökat strandskydd om 200 meter.